独乐乐——Finntroll

Nattfödd 2004
Vindfärd / Människopesten Pesten kom fr錸 S鰀er. F鰎 tusen 鋜 sen. R錿tor av den falska tron. Lik och d鰀. Med sj鋖ar s?svarta. Som nattlig sky. Vi jagar dem horta. Varje g錸g. Vi strider till gryning. N鋜 varje troll har stupat. M鋘niskopesten. Har ej plats h鋜. Marken f鋜gas r鰀. Av kristna dr鋑g. L錿 blodbadet b鰎ja: D? M腘NISKOPESTEN! Med blod och eld. 膔 vi d鰌ta. Is och j鋜n. Skapade v錼 vagga. Vi rider med ulver. Mot kampen igen. M鋘niskokok鰐t. Det smakar mest. Marken f鋜gas r鰀. Av kristna dr鋑. L錿 blodbadet b鰎ja: D? M腘NISKOPESTEN! Med blod och eld. Vi hugger ner dem. Blixtrande blad. Sl鋍ker sin t鰎st. M鋘niskopesten... Har ej plats h鋜.M鋘niskopesten... Ska slitas is鋜.	Eliytres Br鋘nm鋜kt av hatens eld. Vrede och Hat. Det Ijuva livet. Finns p?denna jord ej mera. Urkraft och svarta makten. Trollherrens hand. Kallar jag vid min sida. Att sluta pestlivet f鰎 allt. S?sjunga nu med kalla vindar. H鰆a dig som m鰎ka skuggor. T錼a upp dom gamla hindor. Eliytres vaknar igen... L錿 det regna blod och eld. L錿 mig se den dag. D?ska jag gr錿a av gl鋎je. N鋜 hela v鋜lden undan g錼. ...v鋜lden undan g錼! Eliytres! Fader! Ge mig makt! Eliytres! Rivfader! Ge mig d鰀! Allt j鋗t rinnen t錼ar. T錼ar av sm鋜ta, r鋎sla. I sorg f鋜 beslut som ej fattats.	Fiskarens Fiende Jag h鰎de en s錸g fr錸 djupet. Under v錱en, v錱en s?h鰃a. Bl錽et gr錿ar som en kvinna med en d鰀 barn p?hennes rygg. P?hennes rygg! Sj鰒鋞tan ger ingen bot. Sjunger han med kalla vindar. M鋘niskofolk flyr som lammar. Fr錸 sj鰂olkets lot. D鰀a havet! V錱or som blod! D?hj鋖per dig ingen gud. D鰀a havet! V錱or som blod. I natt far vi ut. Vi stiger fram i natt... Sjunga urgamla visor! R鋎a mot, mot din strand. Plundra dina byar. Sj鰒鋞tan ger ingen bot. Sjunger han med kalla vindar. M鋘niskofolk flyr som lammar. Fr錸 sj鰂olkets hot. D鰀a havet! V錱or som blod! D?hj鋖per dig ingen gud. D鰀a havet! V錱or som blod. I natt far vi ut. Fiskarens Fiende!
Trollhammaren Bland skuggor rider en odjur. Som en svarta tr鋎. Griper h錼d p?en m鋕tig hammar. Ut f鰎 svaga kristna blod. TROLLHAMMAREN! TROLLHAMMAREN! Trollhammaren sveper igen! Hugga ned, broder igen! H鰎 det sista ropet - Trollhammaren 鋜 h鋜! TROLLHAMMAREN! Han 鋜 inte en m鋘niska. Inte br鋍klig och svag som dig. Du ska vara maktl鰏. Inga 鰃on ser din 鋘d. TROLLHAMMAREN! TROLLHAMMAREN! Sedan m鰎kret 鰒ertog. R鋎s den frostens kalla fingrar. Som griper tag och f鰎lever. Under kommande vinternatt. TROLLHAMMAREN! TROLLHAMMAREN! TROLLHAMMAREN!	Nattfödd Svartkonst och magiska krafter. I natt jag tar den som en tid var min. Jag suger livet ut. Bl錽a till urgammal asken... ...urgammal asken! Jag 鋜 v鋜ldens m鰎kret. Jag 鋜 det d鰀ande vattnet. Jag 鋜 livets blod. Du ska bli pinad f鰎 dina brott. F鰎 dina brott! Sargad f鰎 dina synder. Dina synder mot oss alla. Du ska bli tukt ad f鰎 att vi skulle helas. Dina s錼 skall giva oss bot... giva oss 鋘tligen bot. Jag l鋘gtar efter ett slut. Men vet ej hur det ska ske. Dags har kommit egentligen. Jag 鋜 v鋜ldens m鰎kret. Jag 鋜 det d鰀ande vattnet. Jag 鋜 livets blod. Du ska bli pinad f鰎 dina brott.	Ursvamp Eld brinner inn i skogen. Grytan r鰎s bland skuggor. Vilda odjur dansar omkring. F鰎 att starta festen igen. Vid skymningen vi g錼 f鰎sjunken i tankar. Ensam vid elden, br鰀erna 鋜 h鋜. Vakna nu Rivfader och ge oss f鰎st錸d. Gamla faders ord, ord s?sann. "Fan det h鋜 ljuset och v鋘d dig mot bergen. D鋜 m錸en g錼 upp och du kommet att se. Sanningen s?gammal, sanningen s?r鋞t. G?och ge till folket d鰀 och skr鋍k..." Genom dyster skogen stiger vi fram. Genom m鋘niskol鋘der rider vi fram. Sanningen och klokhet kommer vi att se. URSVAMP, trollfolk ge!
Marknadsvisan Det var en vacker sommardag. N鋜 man bedrev marknad. Aamund och Kettil best鋗de sig f鰎 att g?och kolla ny k錺or. N鋜 de gick f鰎bi skogen stor hemska oljud h鰎des fr錸 busksn錼. Trollen var ocks?p?v鋑 dit - pr鋝tern?fick sig igen och f錱lar sj鰊g.	Det Iskalla Trollblod Striden mot m鋘niskan. H鋜jade tills haneg鋖let. Solen ljusnar, nu allt 鋜 tyst. Blodet rinner ned f鰎 fj鋖let. De som var de of鰎f鋜aste. Ska nu h鰆as till eviga liv. De som var de ursinnigaste. Ska inte vara p?driv. Det finns ett efterliv. F鰎 de som 鋜 v鋜diga. D鋜 mj鰀hornen aldrig 鋜 tomma. F鰎 de som 鋜 modiga. D鋜 firar vi varje natt. Bordet dignar av drycker och matt. Under 鰃on av urgammal Trollgud. Vi, som har det iskalla Trollblod. Nu sjunger vi v錼t dryckeskv鋎e. Till makten som aldrig d鰎. Fr錸 salar av Rivfader. Skallar ljudet som alla h鰎... D鋜 firar vi varje natt. Bordet dignar av drycker och matt. Under 鰃on av urgammal Trollgud. Vi, som har det iskalla Trollblod.	Grottans Barn Mellan svarta skuggor finns ett st鋖le utan sol. Var f錱larna aldrig har sjungit. Under jorden lever ett f鰎bannat folk. F鰎 l鋘ge sen f鰎drivet. "Nu 鋜 det dags att gl鋘ta p?d鰎ren som har varit st鋘gt. Som vargar ska vi 鋞a ut i m鋘niskans land." Yxor i h鋘derna, r鰐tna t鋘der inn i munnen. Skocken samlas 錿 skogsbrynet till. Korparna skriker ur skogens m鰎ka djup. "Grottans barn har kommit ut." Efter tusen m錸en skrider gruppen fram錿 mat. Ingen kan nu hejda den h鋜 hungern. Bort 鋘nu, men n鋜mare 鋘 ig錼. H鰎 hur de sjunger... Grottans Barn! Hungriga Vargar! Brottans Barn! Korparna skriker ur skogens m鰎ka djup. "Grottans barn har 鋘tligen kommit ut."